Hökmossen i Nykvarn, vid Yngerns strand. Vi guidas av Åke Andersson när vi tar oss en nära – väldigt nära! – titt på denna mosse som efter många års hot slutligen skyddats. Tid & plats: Tid & plats: Kl 11-14. Samling på parkeringen vid Hökmossen. Medtag eget fika.

Här en historik, sammanställd av Åke Andersson.

2025-05-22
Hökmossens historia

Torvbrytningen började 1901 i Hökmossen och blev möjlig tack vare 1897-års sjösänkning av Vällingen. Sjön sänktes med 1,65 m. Den så kallade bränntorven togs upp under maj till juli månad och transporterades med en smalspårig (600 mm) järnväg inne på Hökmossen. En linbana transporterade torven över Folkparken mot Nykvarns station. En torklada byggdes 1918 vid järnvägsstationen. Torvbrytningen upphörde troligen under andra halvan av 1920-talet men återupptogs några år på 1940-talet men då användes lastbilar för transport.

Vid Hökmossen framställdes tjärolja och terpentin genom torrdestilation av tusenåriga tjärstubbar (törstubbar vilka man fann i torvlagren) Från de insamlade törestubbarna utvann man per råkubik material 33% träkol, 35-40% tjära och terpentin. Tjäran och tjäroljan renades och användes som drivmedel för försvaret samt till smörolja, varor som var eftertraktade under andra världkrigets avspärrning. Enligt ett reportage i Svenska Dagbladet från 1942-06-14 räknade man med att tillverka 250 ton tjärolja vid Hökmossen under 1942. Vid Hökmossen fanns tre retortugnar för torrdestilation. Man tillverkade torvkox som gav högvärdig kox som kunde ersätta stenkol och träkol. Tusen kilo torv gav 450 kilo torvkox och 100 kilo tjära. Företaget annonserade i dagstidningarna att man önskade köpa törestubbar.

Torven från mossarna runt Nykvarn bröts för att användas till eldning, jordförbättring av styva lerjordar eller lätta sandjordar och till strö åt djuren. Nykvarns pappersbruk ersatte stenkol med torv redan 1902. Man ansåg att energivärdena var jämförbara. Nackdelen med torven var att den gav mycket stor mängd aska jämfört med stenkolen man tidigare importerat från England.

Naturvårdsverket skriver om Våtmarker och klimat
Våtmarker som bildat eller bildar torv spelar en viktig roll för klimatet eftersom torv innehåller stora mängder kol. Att skydda och restaurera kolrika ekosystem som torvmarker gynnar klimatet, då detta kan bidra till en minskning av växthusgaser och till och med en inbindning av kol.

I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp på ca 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvmark. Detta överstiger de årliga utsläppen från personbilstrafiken och motsvarar ca 20 % av de totala territoriella utsläppen i Sverige.

2025-05-22
Medborgarförslag: Ge Hökmossens tallmosse ett officiellt naturoch kulturskydd mot framtida exploatering. / Åke Andersson
En gång i tiden bröt man torv i tallmossen och nu är den en fin våtmark som många Nykvarnsbor har som strövområde. Mossen hyser både kulturminnen och påtagliga naturvärden och borde  därför få ett officiellt skydd som t ex natur- eller kulturreservat. 2019 gjordes en naturvärdesinventering av Adexa Naturvård inför den då planerade bebyggelsen av Hökmossen “Södra tätorten”,  mellan bostadsområden Ladvreta och Hökmossen. ”KS 2019 531 Naturvärdesinventering”.

Argument för mitt förslag hämtade från Naturvärdesinventering-NVI-2020. En stor del av inventeringsområdet är område 2,  Tallmossen (inringat i bilden). Man konstaterar att tallmossen har stor betydelse för hela inventeringsområdets karaktär.

Området är betydelsefullt för friluftslivet
Här har sedan slutet av 1800-talet bedrivits torvbrytning vilket satt tydliga spår i mark och vegetation ända in i våra dagar. Flitigt utnyttjade stigar löper genom tallmossen vilket vittnar om  områdets betydelse för friluftslivet. Ideella krafter har tillverkat spänger för att underlätta passage över områdets många diken. Förutom natur- och friluftsvärden bidrar tallmossen med ett stort mått kulturhistoria kopplad till torvbrytningen.

Området har påtagliga naturvärden
Tallmossen har tydligt påverkats av torvtäkten men trots det hyser den “påtagliga naturvärden”. Den främsta orsaken till det är förekomsten av små vatten. De gamla täktdikena har vattenfyllts och här växer nu vitmossor, starrväxter, bredkaveldun, signalarten missne och många fler arter. De fiskfria vattnen skapar också fina förutsättningar för många andra organismer som insekter, groddjur och fåglar.

Inventeringsområdet innehåller flera naturvårdsarter som är fridlysta eller är signalarter som t ex: Revlummer, mattlummer, missne, blåsippa, gullviva, liljekonvalj, mindre hackspett, spillkråka, duvhök. Området har gott om fina värdeelement: Bäverhyddor, småvatten, högstubbar, hålträd, grävlinggryt,, jättelind (316 cm), jätteek (300cm), knappnålslavar m fl.

Klimatet gynnas av ett högt vattenstånd i mossen
Hydrologin kommer även framöver vara en viktig faktor för bevarandet och utvecklingen av områdets naturvärden. Idag påverkas hydrologin bland annat av bäverns aktivitet. Den dämning av vattenflödet som bävern skapar höjer vattennivån i tallmossen till fördel för naturvärden och klimatet. Klimatet gynnas av ett högre vattenstånd i mossen genom att vattnet skapar syrefattiga förhållanden som kraftigt fördröjer nedbrytningen av organiskt material och därmed utsläpp av koldioxid. “Felaktigt” placerade dämningar kan få motsatt effekt. En plan för områdets hydrologi behöver därför tas fram.

Tallmossen har god potential att med små skötselinsatser utveckla ännu högre naturvärden.