Verksamheten vid Telge Återvinnings anläggning vid Tveta speglar Södertäljes inriktning på hållbarhet. ”Hållbarhet”, liksom ”återanvändning” och ”återvinning”, har ju blivit modeord som ofta luktar ”greenwashing”. Men inte här! Här är det äkta vara, och så konkret att det går att ta på! 99 % av det som kommer hit finner ny användning, som råvara (metall, glas, papper, textilier …), biogas (för värme mm), biokol (jordförbättringsmedel, rening av vatten mm) – eller helt enkelt återanvändning (cyklar, kläder mm)! Bara för att nämna något. För 50 år sedan lades det mesta på deponi; en stor avfallshög helt enkelt, som sedan täcktes med jord. Viss skilllnad, om man säger så …

Här några foton som jag (och Olof Näslund) tog. De ledsagas av egna minnesanteckningar. De gör absolut inte anspråk på fullständighet eller korrekthet utan är avsedda som ett ”kom-ihåg” för oss som var med! (Men jag kommer att rätta uppenbara fel och missuppfattningar som jag blir uppmärksammad på!).

Lars Klasén

När vår krets besökte anläggningen med 25 personer (inkl ”utsocknes” från Stockholm (per cykel), Mariefred m fl) den 22/10 2022 var inriktningen att få en inblick i några av de framtidsinriktade verksamheterna, vissa under utveckling eller rena experiment.

Vår värd och guide var vd Vesa Hiltula. Han inledde med ”är det någon som vill ställa en fråga?”. Det var det! Frågor om allt från matavfall, gröna påsar och värmeljushållare! Sådär kunde det hållit på – men han ville ju visa oss något också! Så efter en halvtimme tog han med oss med på en rundvandring.

Först kom vi till ett ställe som anköt till historien i och med att det gav en utsikt över det gigantiska området, 90 hektar stort (170 fotbollsplaner!). Med stora berg av gamla sopor, ansamlade under tidigare generationer. Här har det i många år pågått ett arbete med övertäckning – och i samband med det experiment med utvinning av biogas (metan). Arbetet kommer att pågå länge än.

Vesa berättade att vissa av ”bergen”, redan idag 50 meter höga, kommer att täckas med upp till 30 meter jord och andra (oskadliga) massor, dvs bli 80 meter höga (jfr Ragnhildsborgs­backen som är 50 meter …). Och så beväxning förstås. Och så förberedelser för en ny nytta, nämligen plats för solceller – i stor skala! På ytor som inte kan användas för annat, och som sluttar i lämplig vinkel mot söder för att vara lönsamt. Här samarbetar man intimt med Telge Energi. (Vilken resurs, säger jag!).

Gänget vandrade vidare … till nästa stopp, som var biogasanläggningen.

Sedan gammalt har Tveta-anläggningen utvunnit metangas ur de enorma gamla avfallshögarna från den tiden när mycket lades på deponi, och som nu ”ruttnar”. Det sker via rör nerstuckna i massorna. Denna gas kan efter förädling vid olika företag nyttjas till exempel som fordonsgas eller för uppvärmning, vilket idag sker hos Lantmännen i Järna. Därtill driver man ett projekt för produktion av vätgas (som i sin tur kan användas för drift av fordon), men detta är ännu på försökstadium. Angående gas så levereras matavfallet för närvarande till Uppsala Vatten, som använder den i huvudsak för regionens busstrafik. (Det nämndes också att den mystiska ”skorstenen” som finns på anläggningen används för att fackla gasen vid fel eller överskott i produktionen eftersom den är skadlig vid inandning.)

Så var det dags för det mest spännande – biokoltillverkning! Ansvarige Simon berättade om denna verksamhet som ännu bedrivs på försöksbasis.

Biokol är ett poröst material som kan förbättra jord på olika sätt och ingrediensen är trädgårdsavfall och träavfall (t ex rotsystem, se nätcontainern i bakgrunden på bilden) som annars går till förbränning. Resultatet av processen, som kan liknas vid gamla tiders kolmilor, ser ut som vanligt grillkol eller mindre, t ex som ”kolmjöl”. Köpare av denna är jordproducenter, vilka antingen säljer ren biokol till konsumenter eller blandar biokolet med egentillverkad kompost till odlingsjord! Som inte bara gör nytta som sådan utan också återför koldioxid till marken!

Tillverkningen sker i containrar, se bild. Det finns ännu problem att övervinna, typ hur man ”krossar” råvaran till lämplig konsistens, men man jobbar på det – och är övertygade om att det kommer att bli en lönsam verksamhet. Försöket har väckt stor nyfikenhet i branschen och hjälper andra att göra rätt ”från början”. Telge Återvinning främjar därmed teknikutvecklingen inom branschen – och Simon har fullt upp att ta hand om nyfikna företag som vill komma och titta!

Vesa visade oss slutligen en liten ”sjö” på anläggningens lägsta nivå. Den formas av lakvatten som genereras från de gamla deponihögarna. Lakvatten bildas av nederbördsvatten som infiltrerar genom deponin, samt vid komprimering, då vattnet i avfallet som ligger i deponin pressas ut. Jag citerar Telge Återvinning: ”För oss har det varit utmanande att hitta en lösning som kan hantera både föroreningarna och det stora flödet. Vattnet är en cocktail av olika bakterier, näringsämnen och föroreningar som dessutom genereras i stora volymer – upp till 100 000 kubikmeter per år (…). Vi har arbetat hårt (…) för att hitta en lösning för att rena lakvattnet från PFAS till en nivå som Himmerfjärdsverket kan acceptera.” Och det är inte enkelt! PFAS finns nämligen i så oerhört låg koncentration i lakvattnet att dessa 100 000 kubikmeter bara ger typ en vanlig säck med PFAS. PFAS är en av vårt tids giftigaste ämnen så även om det alltså rör sig om en så liten mängd relativt mängden vatten så bara måste det bort!

Därmed var besöket slut, och vi vandrade en lång uppförsbacke från områdets lägsta punkt upp till utgången. Där tackade vi Vesa för hans enormt intressanta visning! *) Och visste vi det inte innan vet vi nu att Tveta ligger i framkanten av en spännande utveckling, som bidrar till ett hållbart samhälle där allt återanvänds och återvinns!

Nedtecknat av Lars Klasén, Naturskyddsföreningen i Södertälje-Nykvarn

*) Vesa förärades den helt färska boken ”Tusen och 1 art – om biologiskt mångfald och människans enfald” av Martin Emtenäs – som vi f ö inbjudit som föreläsare den 23/11 i Södertälje stadsbibliotek. Simon fick boken ”Insekternas planet” som visar hur allt i naturen hänger samman och är beroende av varandra.