Jordbruket, samhället och den biologiska mångfalden. Det var den rubrik som Pim Bendt, chef för jordbruksfrågor vid Naturskyddsföreningen hade satt på sitt föredrag den 12/9 i Södertälje stadshus. Det åhördes av ca 15 personer. De bilder han visade finns i pdf här: Rapport mm_södertälje_sep 2023. Han baserade sig på den nyligen (22 maj) utkomna rapporten med samma namn som kan laddas ner här.
Jordbrukets utveckling efter andra halvan av 1900-talet har gett upphov till en central målkonflikt, där utrymmet för den biologiska mångfalden har hamnat i kläm till förmån för mer och billigare livsmedel. För att få ned produktionskostnader har maskiner och odlingsfält blivit större och driften mer intensiv vilket utarmat den biologiska mångfalden. Samtidigt har lantbruksföretagen blivit färre – 9 av 10 jordbruk är borta på 25 år! – och jordbruksmark har vuxit igen. Av de ca 55.000 ”lantbruksföretag” som finns i Sverige är bara ca 5.000 heltidslantbruk; dvs de allra flesta är små och drivs på deltid. I skogs- och mellanbygd är det igenväxta åkrar och betesmarker som blir skog som är det största hotet mot den biologiska mångfalden. På slättbygden är det istället storleksutvecklingen som är problemet. Åkrarna blir större och brukas mer intensivt med mer kemikalier, mer konstgödsel och färre sorters grödor.
Lantbrukare får otillräcklig ersättning för miljönyttor som biologisk mångfald, öppna landskap eller kolinlagring och den allt mer insatsberoende produktionen med större och färre lantbruksföretag har också ökat sårbarheten i livsmedelssystemet. 3 giganter har 90 % av matmarknaden: ICA, Coop, Axfood. Sammantaget har utvecklingen lett till ett landskap med allt mindre utrymme för biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald och förlusten av lantbruksföretag är på så sätt två sidor av samma mynt och en utveckling som upprätthålls av såväl marknad, politik och teknik.
Kommentera