Vi var 8 personer som den 30/9 2023 välkomnades på Bommersviks parkering av Jeanette Svensson, nyligen avgången vd men fortfarande verksam där med olika uppdrag, t ex besök och visningar som denna. Hon inledde med några ord om Bommersviks historia.

Bommersvik förvärvades 1937 av Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) för att bli deras förbundsskola. Sedan 1999 är Bommersvik ett fristående aktiebolag och konferensanläggning, öppet för alla. Det finns plats för 180 övernattande gäster, men dagtid ryms betydligt fler. Man har upp till 300 lunchgäster, och kan servera upp till 900 måltider per dag! I ägorna, över 130 ha (obs osäker uppgift, ska kollas!), ingår såväl jordbruksmark som skog. Jordbruksmarken arrenderas ut. Anläggningen är miljöcertifierad (Svanenmärkt) men hållbarhetstänket har man haft länge och kan betraktas som en ”hygienfaktor”. Som en kuriosa berättade Jeanette att man var allra först med vegansk sill 🙂 .

Så vandrade vi över till det som var vårt främsta intresse: solcellsanläggningen! Den består av 624 paneler (ca 1000 kvm), monterade på ställningar i 5 rader som står på en f d fotbollsplan, för länge sedan kanske jordbruksmark – vilket någon reagerade på. Men för det första går det ändå att ha djur där, t ex betesdjur. För det andra kan sådan montering innebära en delvis skuggning, vilket kan vara bra vid längre torrperioder (som i våra/försommaren). För det tredje går det ”hur enkelt som helst” att avlägsna anläggningen för användning någon annanstans – marken är kvar helt opåverkad! Inget bygglov behövdes eftersom den inte står på strandskyddad mark.

Anläggningen togs i full produktion helt nyligen: mars 2023. Ursprungligen tänkte man ha solcellerna på taken. Men dels är taklutningarna och takriktningarna i allmänhet inte optimala, dels är monteringen dyrare – därtill finns risk för läckage. Så nu blev det så här – och det är man nöjd med!

Solcellerna producerar 30-40 % av Bommersviks totala elanvändning (som är som mest 310 kWh/dygn). I och med det senaste årets elprisuppgång ser man positivt på lönsamheten (och att det passar väl in i hållbarhetstänket!). Jeanette drog några siffror från dygnet den 28/9: Det dygnet försåg solcellerna ca 60 %, 53 kWh, av Bommersviksanläggningens elförbrukning. Via värmepumpar tillvaratas värme från grundvattnet på dess väg mot Yngern. För övrigt tog man så tidigt som kring 1970/80 värmepumpar i bruk för uppvärmningsändamål, då som ett experiment tillsammans med Byggforskningsrådet.

”Förr i tiden” förbrukades 300 kbm olja per år för bara uppvärmningen! Nu behövs bara ett tillskott om 3-5 kbm bioolja per år. Det har diskuterats att anlägga en energivattenbrunnar, men det har inte realiserats (ännu). Trots alla ansträngningar är kostnaderna för energi ungefär de samma som 2011, dvs innan alla investeringar. Detta pga gradvis ökade energipriser. (Tur att man fått ner volymen köpt energi!).

Dricksvatten tas från eget grundvatten (grusås!), som får passera en egen damm. Man använder eget vattenverk. Att förbruka så lite vatten som möjligt, t ex m hj a snålspolande toaletter. Men det är inte lätt att vara sparsam på en konferensanläggning, där ”alla” är inställda på dusch och bastu. För bevattningsändamål nyttjas vatten från Yngern – i den mån det inte är alltför lågt vattenstånd, t ex 2022. I år har det varit bättre med nederbörd.

Anläggningen har eget avlopp. Initialt nyttjades trekammarbrunnar, som tömdes via tankbilar. 2010 övergick man till biologisk rening. Via en avloppsbrunn och viss behandling m hj av flockningsmedel går avloppsvattnet vidare till infiltrationsbrunnar och sedan via ”grus” (dvs marken …) vidare till Yngern.

Resten av studiebesöket företogs i ett seminarierum. Där inledde Jeanette med att berätta att man experimenterat med att tillvarata matrester m hj a bokashi; en slags (ganska avancerad …) fermenteringsprocess. Det har inte varit helt lyckat – metoden passar bäst för mindre anläggningar. Matavfallet nyttjas istället för att producera biobränsle.

Vad gäller matinköp så tänker man ”i säsong”, dvs man anpassar sig till vad som är mest ”hållbart”. Inriktningen är att köpa lokalt – vilket innebär att man inte kan vara KRAV-certifierad … Lokala varor är t ex nässlor, svamp, björnbär, rabarber, honung. Viltkött köps från Enhörna medan tamdjurskött köps från Åbykvarn. Smågront odlas hypofoniskt, dvs i mörka utrymmen typ källare. Apropå kött eller inte så erbjuds ett helt vegetariskt julbord!

Ett irritationsmoment vad gäller detta med hållbarhet är att det inte går att resa kollektivt till Bommersvik! Det togs bort på 1970-talet! Man har drivit på politiskt (och även försökt få stöd som ett LEADER-projekt) för att få till en bussförbindelse Järna-Nykvarn; en linje som känns självklar men ändå inte realiseras – kanske pga att det rör två kommuner?

Så avslutades själva studiebesöket – och Jeanette uttryckte glädje över att Naturskyddsföreningen uppmärksammade Bommersvik. Vi i vår tur uttryckte tacksamhet för att vi erbjudits denna möjlighet, och överlämnade som ett kom-ihåg Naturskyddsföreningens Årets bok 2022 (2023 års har inte kommit än) ”Tusen och 1 art” av Martin Emtenäs (som föreläste hos oss för exakt ett år sedan!).

Sedan avslutade vi med att testa resturangens luncherbjudande. Två alternativ, den ena vegetarisk. Och båda var suveräna! (I synnerhet den vegetariska, baserad på tofubiffar, som undertecknad valde. Bästa jag/Lars ätit!!)

Tack Jeanette och Bommersvik! För era satsningar och för att vi fick besöka er!

Nedtecknat av Lars Klasén