Tomas Bannerhed är känd från programserien Bannerheds bevingade vänner i Sveriges Radios P1. Han är också bekant för oss som krönikör i Sveriges Natur – och som författare. Hans första bok, ”Korparna”, kom 2011 och tilldelades Augustpriset och blev långfilm. I september kom hans femte bok, ”Hemma vid myren”. Det är en samling naturskildringar som kastar nytt ljus över bin, blommor, sötvattensfiskar och bävrar.

Tomas besök i Södertälje den 22 november arrangerades i samverkan mellan stadsbiblioteket och Naturskyddsföreningen. Det ägde rum i stadsbibliotekets hörsal och var upplagt som ett samtal. Hans samtalspartner var Kristin Persson från Naturskyddsföreningens styrelse, tillika doktorand i naturvetenskapernas didaktik och lärare vid Stockholms universitet. Det åhördes av ca 35 personer. Värdar var stadsbibliotekets Cecilia von Strokirch och Naturskyddsföreningens Lars Klasén.

Tomas inledde med att berätta om bakgrunden till hans mest kända bok ”Korparna”, vars utgivning 2011 innebar hans debut som författare. Men vägen dit var mödosam: den tog 10 år att få klar! Det intressanta är att Tomas, numera välkänd fågelexpert, då inte visste något alls om fåglar! Tomas är visserligen född och uppvuxen på landsbygden, men längtade bara till större städer; han menade att han då inte alls ”såg” naturen som fanns runt honom. Tomas berättade att han har (hade?) dålig fantasi och tycker (tyckte?) att det är svårt att berätta och han bestämde sig för att ge huvudpersonen (Klas) i boken ett stort fågelintresse för att få mer liv i texten. Under tiden som han kämpade med texten så gick han på loppisar; fann böcker av typ Gunnar Brusewitz, Sven Rosendahl och andra naturskildrare – och berusades av språket nästan mer än fåglar och natur. Då besökte han Lovö i Mälaren, och var ute i de skogar och annan natur som finns där – och fick ro och inspiration. Och lärde sig en hel massa om fåglar!

Resultatet blev ju bra – och förutom att ”Korparna” belönades med Augustpriset så blev den film! Fast Tomas berättade nu att han inte var riktigt nöjd med att regissörens antydan om att huvudpersonen (Klas) skulle komma att stanna kvar på landsbygden – Tomas ville antyda ett uppbrott.

Foto: John Lindner. Återges med stöd av CC BY 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/

Myrar fascinerar Tomas, och kommer också på tal i flera av hans böcker. Han berättade om ett besök vid Djurle myr i Småland, en ”hederlig myr, ett par tusen tunnland stor”. Den genomkorsas numera av en halv mil lång utdikning: ett resultat av forna bönders strävan efter odlingsmark – och försörjning! Men i dag ses dessa dåtidens hjältar nästan som ”bovar” på grund av att den torv som torrlagts frigjort stora mängder klimatskadlig koldioxid. Enligt Tomas så har utdikningen av Sveriges myrar förorsakat lika stora koldioxidutsläpp som bilismen. Märklig är tidens gång!

Tomas använder naturen som somliga använder kyrkan – för honom är den en kyrka. Och han trivs där. Och naturen trivs med honom – i alla fall bryr den sig inte om hur han ser ut: ”Törnskatan bryr sig inte om hur jag är klädd – i kostym eller hemmakläder”. Tomas beskrev sig som själv som ”andlig”. Här kunde Kristin inte låta bli att flika in med att berätta att hon ser sig som ”naturreligiös” och som medskapare av naturen. I den efterföljande frågestunden kunde Lars Klasén (från Naturskydds­föreningen) inte låta bli att kommentera en passus han funnit i Tomas senaste bok ”Hemma vid myren” som lyder så här: ”För min del kommer nog naturmystiken att inkränka sig till en rätt handgriplig blomsterbukett att ställa mitt på långbordet redan till sillunche, om nu även den ska innehålla sju sorters blommor …”. Det var väl ändå att ta i, menade Lars, och syftade på vad Tomas just berättat om sin syn på naturen. Jo, det kunde han hålla med om.

Tomas senare böcker innehåller fler och fler artnamn – inte bara fåglar (som det började med, efter ”Korparna”) utan andra djur och växter av alla de slag; i ”En vacker dag” (utkom 2021) faktiskt enorma uppräkningar! Men just fåglar fascinerar honom mest (verkar det som J ). Han pratade om tofsvipans ”kastande flykt” och passade på att läsa ett stycke om tofsvipan i ”Hemma vid myren”.

Han berättade vidare om tornseglare, som lever i luften under 1-2 år utan att landa! Forskare har funnit att de sover i luften – genom att låta den ena hjärnhalvan efter den andra sova, en i taget! De till och med parar sig i luften! Fast när det är dags för att ruva äggen så måste de ner …

Folk har i alla tider förundrat sig över att flyttfåglarna vet när de ska flytta. Tomas berättade att de har en ”årsklocka” – på samma sätt som vi människor har en ”dygnsklocka”. Hur det fungerar är en vetenskap i sig …

Ja, det finns mycket fantastiskt i fågelvärlden! Som Tomas sade: ”Tänk om barnen fick höra allt fantastiskt om fåglarnas liv så skulle de alla bli ornitologer!” För övrigt gissade Tomas att Linné nog blivit ornitolog istället för botaniker om det då hade varit lika lätt som idag att studera fåglar! Kikare, kameror, ljusmätare, ringmärkning, möjligheten till ljudinspelning …

Kristin frågade om Tomas sätt att betrakta/skriva om fåglar i sina böcker. Kerstin Ekman skriver i boken ”Hunden” ur en hunds perspektiv. Gör Tomas det? Nej, aldrig – han betraktar utifrån.

Tomas avtackades med Naturskyddsföreningens Årets bok 2023 ”Viktigt på riktigt” av ”influencern” Therése Lindgren, och med noveller i litet format från förlaget Novellix från stadsbiblioteket.

Och vi i Naturskyddsföreningen tackar Cecilia von Strokirch och stadsbiblioteket för vänligheten att upplåta hörsalen för Tomas och oss andra!

Antecknat av Lars Klasén, med benäget bistånd av Kristin Persson